Mot världen - del 1
- Felicia, det är en sak du måste veta , säger Gia.
- Vadå ? svarar jag.
- Jag älskar dig mest på denna jord, och vi får aldrig skiljas åt , säger hon.
- Jag älskar dig också syster, om jag får kalla dig så! svarade jag och kramade om henne.
Vi drack ur våra color och solen stekte mot våra ben även fast klockan var nio på kvällen. Jag hade längtat till sommarlovet så mycket och nu var den äntligen här.
- Kom vi går hem till mig, Oliver möter oss på vägen , sa Gia och reste sig upp.
- Ehm .. okej , svarar jag och tar min cola i vänstra handen och tar mina tofflor i den högra.
Vi går längs vägkanten barfota, bort från stranden och möter Oliver på sin vingliga cykel.
- Tja, säger han.
- Hej gubben, svarar Gia och ger han en lång kyss.
- Hejhej , säger jag när dom är klara.
Gia hoppar på bakom Oliver och dom kör iväg.
- Men hallå, jag då ? skriker jag när dom cyklat en bit.
Gia skrattar och vinkar hejdå till mig, sen försvinner dom bortåt. Jag stannar och tar på mig tofflorna och går iväg. När jag är framme vid skogen där jag ska gena hör jag något prassla bakom en buske.
Jag blir rädd och tar ett hårdare tag om min cola flaska.
- Buu ! skriker Gia och hoppar fram bakom en buske.
- Whaaa ! skriker jag och hoppar till.
- Trodde du vi stack från dig? skrattar Oliver som tittar upp.
- Ja, jag trodde nästan det , svarar jag.
Oliver leder sin cykel som stod bakom ett träd och vi genar vid skogen, det är tyst nästan hela vägen. Ingen pratar.
Vi är framme vid Gias hus och vi går in till hennes rum.
- Vad ska ni göra på sommarlovet då? undrar Oliver.
- Jag ska vara med dig och andra, skrattar Gia och kramar om honom.
- Ja jag ska vara i vår sommarstuga i 3 veckor, det värsta av allt på hela sommaren, suckar jag.
- Låt inte så negativ, du kanske hittar en pojkvän som bor där, så som det alltid är i filmer, säger Gia.
- Men nej , jag vill vara singel man känner sig fri ! säger jag glatt.
- Jag känner mig fri som en fågel även fast jag har min älskling , ler Gia.
Oliver ler och dom kysser varandra. Fri , tänker jag. Knappast, jag känner mig instängd.
Kommentarer
Trackback